Kunskapsabonnemanget - En institution för utforskande i praktiken

Kunskapsabonnemanget startades 1986 av Bengt-Åke Wennberg och Monica Hane, Samarbetsdynamik AB. De menade att det samhälle och det arbetsliv som växte fram krävde andra tankemodeller än de som tillämpades när det gällde ledning, styrning och organiserande – och därmed också andra metoder för kunskapsgenerering och kunskapsspridning.  Nu 2024 har vi, Rafael Pimenta och Mårten Sallander, övertagit stafettpinnen. 

I rapporten beskriver Monica Hane de observationer, överväganden och ställningstaganden som under åren format abonnemangets arbetsformer och valet av frågeställningar. Kunskap med konkret relevans för de i en specifik arbetssituation berörda aktörerna – alltså inte enbart kunskap i form av skillnader i medelvärden mellan studerade grupper – har varit en ledstjärna. Arbetssättet, kallat partnership research, bygger på en interaktiv forskningsstrategi och ett partnerskap mellan forskare och praktiker. Fokus ligger på att förstå de berörda människornas interaktioner och ageranden och hur deras handlande därmed formar själva verksamheten. 

Kunskapsabonnemanget är alltså en institution som sysslar med att försöka förstå och beskriva ”varför det blir som det blir när vi gör som vi gör” – och med att undersöka möjligheten att välja att göra på ett annat sätt för att förbättra den aktuella situationen.

Läs och ladda ned

Partnerskapande ledning – en trygghet för alla i vår komplexa och ovissa värld

Denna rapport visar hur vanliga resonemang om ledning och ledande leder in i paradoxala resonemang som bland annat kommer att uppfattas som hyckleri och därmed ökar misstron mellan olika aktörer i arbetsliv och samhälle. Rapporten visar hur och varför resonemangen blir meningslösa och därmed frustrerande och varför analyserna blir missvisande. Det grundläggande ”problemet” är den värderingsförskjutning som skett och som gör att den gamla typen av resonemang möter allt större motstånd av dem som berörs och ”omtalas”.

En stor svårighet är att det inte räcker med att påtala denna motsägelse. Det viktigaste skälet till detta är att kommunikationsmönstret är spontant och vanemässigt och som alltid när men konfronteras med tvånget att bryta en inarbetad vana uppstår förvirring och vanmakt. Därför måste det samtidigt anvisas en rimlig och acceptabel väg ut ur dilemmat.

Våra studier av väl fungerade arbetsplatser – det som Vinnova kallar ”den kompetenta arbetsplatsen” – visar att man där agerar efter en partnerskapsprincip. Partnerskapet finns som ett osynligt psykologiskt kontrakt för relationerna på arbetsplatsen och skiljer sig avsevärt från det som vanligen hävdas. De flesta sådana arbetsplatser talar om betydelsen av att ”ändra attityder”. Det är därvid värt att notera att attityder och beteende hänger samman på det sättet att bägge ändras när man skapar en samarbetssituation som lyckas – det vill säga att man upplever ett fungerande partnerskap med dem som berörs.

Läs och ladda ned

Kunskapare och professionella aktörer. Det intellektuella kapitalet i det moderna arbetslivet

Vi har ett arbetsliv där många kunniga, ansvarstagande, seriösa och kloka personer bränner ut sig och tvingas ut ur gemenskapen. Vi kallar dem kunskapare och professionella aktörer. De kommer inte till tals. De kommer inte till sin rätt. Ledning och kolleger bidrar inte till att de kommer till rätta med de arbetsformer och uppgifter som de ser som ett slöseri med resurser och ett engagemang som de tycker kunde förvaltas på ett bättre sätt. Vi skulle inte brytt oss om detta om det handlat om det ”vanliga gnället” över tillvaron eller om konkurrens om makt och ära. Nu känner vi väl till dessa personers kapacitet och att detta inte är deras ambition. Då blir deras utanförskap inte en personlig fråga utan en samhällsfråga. Har vi råd att slösa med detta kapital?

Vad det handlar om är att vi verkar ha en arbetskultur som förnekar det intellektuella kapital som varje medarbetare besitter och som är nödvändigt att ta vara på för att skapa ett produktivt arbetsliv. Att hävda kunskapssamhället och samtidigt förneka medarbetare att dra nytta av just de kvaliteter man säger sig hedra skapar den ohälsa vi möter i dagens arbetsliv. Vi måste alla hjälpas åt så att vi kan känna trygghet, så att vi väl kan förvalta vårt samhällsengagemang och så att vi stödjer varandra att med friskt mod angripa de svåra samhällsproblem vi står inför.

Läs och ladda ned